Kulturorientering

#1 Time flies

Utställningen bestod av över 200 fotografier som den finländske fotografen Esko Männikkö hade tagit åren 1981 - 2015 och har titeln “Time Flies” som tydligen också är ett återkommande tema i hans bilder.

De flesta fotografierna jag såg tyckte jag att man kunde koppla till temat på ett eller annat sätt, med ett få par som jag inte riktigt kunde koppla till temat men som jag gillade ändå (som bilden på en hund ovanpå ett litet hus)

Temat är ju ändå rätt så simpelt här, något som inte visade sig vara fallet när jag fortsatte att gå på utställningarna.

“Mest kända är hans färgfotografier av

ungkarlar i norra Finlands glesbygd.”?

#2 The Strangest Stranger & Other Stories

Utställningen av Magnus Bärtås handlade kortfattat om att det inte går att förstå vad någon annan tycker och tänker men att man borde fortsätta försöka. Dock kändes det som att den här utställningen genom sin konstnärlighet inte helt lyckades med att framföra sitt budskap. Jag kollade nämnligen på utställningen innan jag läste om den och konstnären, och jag såg inte budskapet innan jag hade läst om det.

Den mest slående biten av denna ganska lilla utställningen är väggen med ansikten som är imponerande om endast pågrund av arbetet som har lagts ner på att sätta upp den. När jag kollade på den för andra gången så förstog jag också vad det var konstnären hade försökt säga, genom att bara visa en liten del (ansiktet) av massa olika människor. Det blev mer än en vägg av ansikten när man förstod meningen bakom dem, det blev något man skulle kunna kalla konst av det.

Plakaten med ord på var något som jag inte heller förstod mig på till en början, men fick en klarare bild av efter att jag läst om utställningen. Fast jag tyckte fortfarande att det bara var ord, så jag tittade på taket istället. Fint tak.

#3 Gärning

Utställningen gärning är, till skillnad från de andra jag gick på, en samling av fotografier från närmare 20 olika konstnärer snarare än bara en. Som namnet på utställningen antyder till handlar den om aktivitet, deltagande och handling. Gärningar, så att säga.

Av alla utställningarna som jag gick på så gillade jag denna mest, specielt den bilden på en person som försöker bryta sig in på konstmuséet. Jag tänker att det var en desperat konstnär som också ville ställa ut sin konst. Jag gillade också hur bilderna här var lättare att förstå sig på, så som en bild på havet, eller två. Enkelt. Ingen här som försöker äta modellflygplan...

#4 Grand Theory Hotel (In Svenglish: Gamla IKEA-varor)

Nu du får det vara nog! Beskrivningen av den här uställningen handlar faktiskt inte alls om själva utställningen utan snarare om konstnären själv. När man väl tittar på bilderna går det upp för en att uställningen i själva verket inte handlar om någonting alls. Eftersom man inte med gott samvete kan skriva detta på en skylt så fick man skriva någonting annat istället. Texten på skylten är dessutom översållad med prydliga ord utan mening. Bilderna i sig har inget sammanhang, inget rim, ingen reson, bara spontana bilder av osaker. Det är en typiskt modern utställning som bara slänger in konstiga saker utan sammanhang och tror att det är vackert på något vis. Att sätta upp persienner på väggen brukar ses som korkat eftersom att de inte går att använda där men här, på denna väggen, är det konst. Du vet, den vänstra persiennen verkar bekant. Jag tror att jag slängde den förra året.

Detta är en genial gest, jag har aldrig sett något liknande. I svartvitt också. 11/10 - IGN

En utställning som bara tar upp plats och som perfekt beskriver allt som jag tycker är fel med moderna konstnärer. 10/10 “Inte ens värd styckeindelning” - IGN

Denna text speglar inga faktiska åsikter hållna av IGN

#5 The Visual language of comics

Jag lånade boken The visual language of comics av Neil Cohn. Boken handlar om serietekning och hur serier är uppbyggda på samma sätt som ett språk, något man skulle kunna kalla ett bildspråk. Han påbörjar boken med att skriva om hur man borde tänka på serier mer som ett språk än som en illustration och går senare över till att förklara hur olika konstnärer använder sig av olika tekniker, hur de har sina egna visuella bibliotek där de har flera olika mönster som de kan kombinera för att göra fler variationer av scener. Han nämner också hur det inte finns några regler om hur mönstren ska kopplas ihop. Senare tar han upp hur man kan ändra berättelsens flöde enbart med simpla ändringar i panelerna.

För att sammanfatta bokens helhet så går den igenom hur man borde teckna sina serier för att framföra rätt budskap och rätt känsla till sina läsare. Den beskriver hur man borde använda sig av paneler och sin konst för att framföra just det man vill på bästa sätt. Han har igenom hela boken, "The Visual Language", som tema för allt att man måste ha en bra visuel "grammatik" för att serien ska få ett bra flyt.